Nostalgiresan

Vad härligt det är åka tillbaka till Lidingö. Redan på bussen ser man två filurer man känner igen. Alltid likadant. Lidingö Centrum har inte förändrats någonting, samma butiker samma personal. Det är ju för roligt!
Steffi mötte upp mig och vi gick till det klassiska fiket och började med en mer eller mindre marathon i frågor svar och berättelser. En timma senare var vi helt slut, personligen fick jag ont i halsen haha.
Men, men helt klart värt det. Vi bara måste träffas oftare, det funkar ju liksom inte annars. Jag kommer förlora rösten nästan gång om vi fortsätter i den här stilen!

Men nu mina kära läsare, så ska jag gå och lägga mig. Ska försöka stiga upp lite tidigare imorgon, vi får se hur det går med det. Puss!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0