Jag slickar mina sår, torkar tårarna och skrapar ihop delarna av mig själv

Oj, vilket stark rubrik det blev, det var inte meningen.

Efter i stort sett en heldag på sjukhuset är jag nu på benen. Efter många omständigheter och tårar fick jag tillslut träffa en öronspecialist som diagnostiersade att jag hade en extrem öroninflamation. Nu, 2 timmar senare sitter jag med omlindat öra och ett slags pannband som ska göra att det håller sig på plats och göra mindre ont. Ni hade fått er ett gott skratt om ni såg det. Men jag drar in på humorn på bloggen idag, istället besparar jag er från att se mig i denna otroligt fula konstruktion. Ni kan ju bara tänka er.

Men alltså blir det inga flygresor till Stockholm på ett bra tag. Utan jag kommer till den stora staden på tisdag kväll. Tills dess hoppas jag att mitt öra har samlat sig lite och lugnat ner sig. Annars gör jag det åt den, med citodon - Min nya kompis.

Men vi får tänka postivit; Sist jag klev in på det där sjukhuset blev jag kvar en vecka, idag var ingenting jämfört med det!


Kommentarer
Postat av: stephi

Nej men stackars dig! Herregu, det later jattehemstk! Vi far ta och traffas nar jag kommer hem ocksa, vi har mycket att skvallra om tror jag! <3

2010-08-08 @ 16:42:38

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0